Naturbetesmarkerna tillhör våra allra mest artrika marker. Men för att behålla sin mångfald av växter och djur, måste de betas. Vi har inlett ett treårigt samarbete med Världsnaturfonden WWF för att öka ytan och förbättra skötseln av naturbetesmark i Roslagen.
– Det är viktigt att skilja på ”vanlig” betesmark och naturbetesmark, säger bonden Anders Johansson när han förevisar en gudomligt vacker ekhage som betas av en tjur, tiotalet kor och ungefär lika många kalvar.
Anders och hans fru Eva driver Mellangården på Tvärnö i Roslagen. Det är Anders föräldragård och en av de gårdar som ingår i KfS och WWF:s samarbetsprojekt för att öka mängden naturbetesmark. Med bidrag från projektet kommer Anders och Eva kunna stängsla in mer mark för naturbete och skaffa fler djur.
Med vanlig betesmark, eller betesvall som det egentligen heter, menas åkermark som sås med gräsfrön och som regelbundet plöjs upp och ersätts med andra grödor som vete, havre eller raps. Denna typ av mark innehåller inte alls samma artrikedom som naturbetesmarkerna.
Med naturbetesmarker menas naturliga gräsmarker som aldrig har gödslats eller plöjts av människor. Här är det istället betesdjuren som sköter marken. Tack vare deras arbete trivs många olika arter i naturbetesmarkerna, vilket är bra för den biologiska mångfalden. Dessutom håller naturbetesmarkerna landskapet öppet och levande vilket gör jordbrukslandskapet mycket mer varierat. Beroende på var de finns och vilka träd som växer i hagarna brukar man skilja på strandängar, allvarsbeten, ek- och björkhagar.
– Nötkreatur är särskilt bra på att beta. Får kan vara lite petiga med vad de äter och hästar kan ge sig på träd. När korna betar skapar de en ”störning” som är synnerligen bra för artrikedomen, säger Ola Jennersten som är expert inom biologisk mångfald på WWF.
Alla Evert Taubes blommor – gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol – gynnas av betet, och det gör även många rödlistade arter. I Roslagen finns till exempel den mycket sällsynta och rödlistade mnemosynefjärilen som är helt beroende av naturbetesmarker och den nunneört som växer där. Insekterna och växterna lever i ett samspel som, om det sätts ur spel, kan påverka hela vårt ekosystem.
Mnemosynefjärilen finns idag bara i Medelpad, Roslagen och i Blekinges kustland.
Särskilt entusiastisk blir Ola Jennersten när han beskriver de vackert guldfärgade dyngfl ugorna som lever av komockorna. Även de spelar en viktig roll för artrikedomen i naturbetesmarken.
– Kodynga är inte bara skit! Över 400 insektsarter, framförallt skalbaggar och flugor, har sin livsmiljö i dyngan och de gör väldig nytta när de bryter ner dyngan, och som mat för fåglar och fladdermöss.
Och inte nog med det. Naturbetesmarkerna bidrar även till flera av Sveriges miljökvalitetsmål (levande odlingslandskap, myllrande våtmarker och ett rikt växt- och djurliv) och till FN:s globala mål nummer 15, Ekosystem och biologisk mångfald, som bland annat handlar om att skydda ekosystem och hejda förlusten av biologisk mångfald.
Naturbeteskött kommer från ungko, kviga eller stut som under betessäsongen till största del betar i naturbetesmarker. Naturbeteskött är ett av få köttslag som får grönt ljus i WWF:s köttguide, vilket betyder att det är bästa valet för köttätare.
Källa: WWF och Naturbeteskött i Sverige.
Kolla gärna in bloggen Livet i hagen där du får en inblick i hur livet som naturbetesbonde ser ut.
Publicerad: 2019-04-17
